Kuala Lumpur ett matmekka

Tillbaka i Bangkok igen för idag ska jag hämta TT på flygplatsen! Lite overklighetskänsla är det allt…

Innan jag kom till Bangkok var jag en knapp vecka i Kuala Lumpur och hälsade på en god vän. Jag som inte är förtjust i storstäder tog KL till mitt hjärta direkt. Som ett Singapore men i litet format och mycket mer soft. Det bidrog säkert att jag hade en fantastisk guide i L. Hon är Malaysiska och född i KL och visste alla pärlorna. Ojojoj maten! Har aldrig tidigare ätit så gott och billigt. Vi åt ute tre gånger om dagen och en måltid låg i snitt på 15 kronor. Indiskt, japanskt, koreanskt, västerländskt, malaysiskt. Tre kg på fem dagar...

Nu börjar resan närma sig slut och det känns lite kluvet. Tiden har gåttså fort att jag gärna stannat ute lite till. Samtidigt saknar man alla där hemma. Det ska bli skönt att komma hem nu när det närmar sig jul. Här är det inte riktigt någon julstämning. Nu är det mesta inriktat på kungens 80-års firande. Läste dock i tidningen att de ska tända en jättejulgran på ett hotell här i närheten under eftermiddagen. Tar nog det på vägen innan jag ska hämta upp TT.

Vi åker vidare till Koh Kham på lördag. Det finns inte någon el där vi ska bo. Därför får datorn bo i Koh Chang. Vilket innebär att det nu blir det tyst från mig i en vecka.

Drick en glögg från mig på skyltsöndagen och njut av det nya Landskrona!

Sihanoukville

Tiden går verkligen otroligt fort! Det är bara tre veckor kvar på min resa som från början kändes som en hel evighet. Jag är kvar i Kambodja men är nu i Sihanukville som ligger längst ner i söder. En plats som jag absolut kommer att åka till igen. Vackert, billigt, vänliga människor och allt man behöver. En del jag pratat med saknar shopping. Men eftersom det inte är min favoritgren nöjer jag mig med marknaden och de småaffärerna som finns. Som på andra semesterorter kantas stranden av restauranger och solstolar. Hotellen ligger på andra sidan vägen. Jag bor på Markara Guesthouse som är kanon. Litet rum med egen dusch (kallvatten förstås) och fläkt för 8 dollar. Restaurangen och servicen är kanon. Som vanligt får jag separationsångest när det är dags att bege sig. Men denna gång känns nog värst. Har träffat så många snälla och roliga människor som det kommer att bli svårt att lämna. Eftersom det är min sista dag idag kom flera av strandförsäljarna med presenter. Armband och ett bokmärke med mitt namn. Trots att jag inte varit någon vidare kund…

Många har mailat och frågat vad jag tycker om Kambodja. Är det ett land man åker på semester till? Ja absolut! Men om anledningen är för att det är billigare än Kanarieöarna ska man nog tänka sig för. Kambodja är ett fattigt och på många sätt ett väldigt underutvecklat land så någon Europeisk standard är inte att tänka på. Men om man känner sig sugen så rekommenderar jag flyg till Siem Reap. Se Angkor Wat och njuta av en trevlig stad några dagar. Båt ner till Phnom Penh. Där hade jag valt mitt boende med omsorg. Läget är absolut viktigare än hotellet! Vad vill man se och uppleva? Efter det hade jag tagit buss ner till Sihanoukville och njutit av solen. Här det enkelt att leva. Många hotell, guesthouse, beacher och restauranger. Genomsnittshotellet ligger mellan 10-15 dollar, en middag med stor öl 5 dollar, flipflops 2 dollar, fruktsallad på stranden 1 dollar…

Ett viktigt tips till er som funderar på att åka hit och kanske lämna en donation till något av de många barnhemmen. Ta reda på innan att det ni skänker verkligen kommer till barnen. När jag var på väg till ett av barnhemmen träffade jag en australiensiska som varit där och skänkt massor av saker. Tyvärr hade kvinnan som drev barnhemmet sedan sålt allt på svarta marknaden. Barnhemmet var i förfärligt skick och jag ville ändå bidra med något. Så istället för att handla med saker eller ge pengar handlade jag med färdiglagad mat från marknaden. Sen stannade jag kvar och åt med barnen. 45 portioner för 30 dollar.

I morgon åker jag till Malaysia. Det blir sista destinationen innan jag ska träffa TT i Bangkok J.

Kambodja- Ett svartvit land

Från att komma från en ”svartvit” stad, har jag nu fått en helt ny syn på vad svartvit är. Dom absolut starkaste kontrasterna och varandras motsatser…

Det som tidigare i Asien har varit stora kontraster med skitiga, fattiga städer och lyxiga resort har fått ge vika, Kambodja tar udden av allt annat. Det är svartvitrandigt, men med tjocka svarta ränder och tunna tunna vita.

När jag anlände till CCH, http://www.cchcambodia.org/, i Phnom Penh. Skolan som jag ska skriva en artikel om, sa deras director. – Oh you just arriwed from Siem Reap (en stad i norra Kambodja) today. From heaven to hell in one day. Jag kan bara hålla med.

Siem Reap är en fantastisk stad. Lagom stor, charmig, ren, vänliga människor, mysiga boende och så givetvis Angkor Wat. Phnom Penh är stor, skitig, fattig med hög kriminalitet. Och det är ingen ”nöjeskriminalitet” för kunna köpa mer prylar utan detta handlar om mat på bordet. 45 % av befolkningen lever på mindre än en 1 dollar/dag, 5 % 1-100 dollar/dag och de övriga 50 % vet man inte. 400 000 är HIV sjuka, 20 000 barn hemlösa och 100 000 prostituerade. Merparten i Phnom Penh området. Grannländer som Vietnam, Thailand och Laos, deras konjunkturer pekar uppåt medan Kambodjas pekar neråt. Men alla turister då, resort, kasino? Ja, de som har alla pengarna delar inte med sig. Svarta pengar, korruption gör att pengarna aldrig kommer in i systemet eller tillbaka till folket. Markpriserna har stigit 10 % i månaden de sex månaderna. De med pengar köper upp marken. Tvingar de som bor där att flytta, styckar av och säljer till högstbjudande. Merparten av de fattiga hamnar i Phnom Penh.

När jag kom till CCH för att göra mina intervjuer vädjade de om jag inte kunde stanna och volontärjobba som engelsklärare. Jag lovade självklart att hjälpa till några dagar. Efter första dagen var jag helt slut. Skolan har 24 flickor och 24 pojkar i åldern 5-17 år. Merparten har Papa Mech, director och en av grundarna, ”hittat” på The City Dump. På stans enorma soptipp lever barn och familjer i ett enda kaos. När jag kom dit hade det varit skyfall hela natten och stanken var obeskrivlig. Det är platsen som Gud glömde… För första gången i mitt liv kände jag att här går gränsen. Jag kan ta del av barnens historier, besöka deras skola, se på bilderna, donera pengar. Men jag vill inte besöka deras historia, deras vänner och familjers vardag. Jag vill inte känna stanken, se eller känna fattigdomen i deras tidigare hem och liv. Papa Mech sa att det så klart var en vanlig känsla men det gäller att tvinga sig att se, stänga av men inte bli avtrubbad. Utan fokusera på målet. Målet som är att ge åtminstone en handfull barn varje månad chansen till ett bättre liv. Och att dessa barn i sin tur lär sina barn vikten av att dela med sig.

Jag är nu på väg till skolan igen. Idag kommer det storbesök från USA och jag ska följa med när de ska ”guidas” runt på soptippen. Eftersom skolan överlever med hjälp av donationer är det viktigt att allt visas upp. Både fasan och framstegen.

Sverige känns långt bort…

Tillbaka till lugnet

Ja, jag är verkligen tillbaka till lugnet. Kina och Vietnam är fantastiska land, men med massor av trafik och människor. Här på ”min strand” på Koh Samet är det lugnt. Första natten gick jag igenom den vanliga ritualen. Felval av boende. Denna gång kändes det ändå mer genomtänkt. På andra sidan beachen, inte på den största partybeachen, inte det billigaste och ändå nära till allt. Jojomänsan en klockren fullträff! Musik, fyrverkerier, thaiboxning och helfulla backpackers som kräktes och hånglade runt bungalowerna. När alla somnat av utmattning vid sextiden passade jag på att gå och hitta nytt boende. Två stränder bort fanns idyllen. Bungalow vid strandkanten, ”mogen publik”, två bra restauranger och billigare.

Här är jag alltså nu och kan faktiskt ta det lugnt...det finns inget Internet i närheten. Jag är uppe med tuppen som vanligt men här kan jag utan dåligt samvete ta en powernapp när helst jag känner för det. Läser, äter, sover, badar…

Åker mot Koh Chang på torsdag. Ett steg närmare Kambodja som står som nästa destination. Där blir det lite jobb igen. Ska volontärjobba på ett barnhem inne i Phnom Pen. Ska även göra ett jobb om en kanadensisk kvinna som sa upp sig från sitt arbete på FN:s högkvarter för att börja volontärjobba runt om i världen.

Eftersom jag just nu är lite lat lär ni inte höra ifrån mig förrän jag har Internet runt hörnet igen.

Under tiden så njut av den höga, kalla och friska Svenska höstluften!

Intensiv Kinavecka

Det märks verkligen att Kina är ett land på uppgång! Läste att bara i Beijing blir 30 000 kvadratmeter bostäder klara varje dag. Även här i de södra delarna byggs det i en rasande fart. Var man än åker är det stora bostadskomplex som byggs. Några pittoreska villakvarter är en ovanlig, näst intill osannolik syn. Det är många människor som ska få plats och då är att bygga på höjden den enda möjligheten. Som jag skrivit förut gäller samma sak i Vietnam. I Vietnam är det dessutom så att skatten beräknas på markytan. Vilket givetvis också sporrar till att bygga fyra våningar men med bara ett rum på varje våning.

Överallt ser man stora västerländska företagsetableringar. I Chengdu marknadsfördes ett visst amerikanskt viktminskningspulver stort. Kanske är detta för att matcha en eventuell viktökning efter lanseringarna av allt fler västerländska snabbmatskedjor. Det är nog ingen fara för övervikt bland den äldre generationen. De äter ris och nudlar med tillbehör tre gånger om dagen. Mer eller mindre alla motionerar. På morgonen står kineserna i parker och på trottoarer och gör taichi. Vid vissa busshållplatser finns motionsredskap. Jag trodde först det var en typ av lekplatsutrustning. Men såg sedan att medan de står och väntar på bussen, passar man på att gå på "steppen", snurra på hjulet, balansera på klotet etc. Helt fantastisk och något för Sverige att ta efter. Men vi får nog komma över lite av vår skämsfaktor först...

Jag hade stora förväntningar på frukt och grönsaker efter att ha sett de bördiga jordbrukslandskapen när jag flög in över Kina. Men det mesta är hårt besprutat. Vissa frukter och grönsaker har nästan som en stearinyta. Jag fick det dock förklarat för mig att Kina inte har råd med missväxt. Trots att landet är 450 mil från öst till väst, och nästan lika stort från norr till söder, är det endast 15 procent som går att odla på. Det är med andra ord inte mycket om man ska vara självförsörjande, vilket Kineserna vill vara. Till över en miljard kineser!

Det mesta här går också i en OS-yra. Varje kväll visas det OS-progam på TV. Idrottare presenteras, artister sjunger, nyheterna berättar om arenorna. Det stora diskussionsämnet just nu är hur luftföroreningarna ska lösas. Men enligt "säker källa" kommer det att lösas. Företagen i området kring Beijing får betalt för att hålla sina fabriker stängda under OS och all biltrafik förbjuds. Vi får se...

Föroreningarna är verkligen ett problem. Dimman ligger tät och jag fick veta att mycket av norra Vietnams föroreningar kommer från Kina. Dessutom röker alla kineser. Män som kvinnor. Inte helt hälsosamt.

Nu har jag betat av mina Kinajobb och det är snart bara lugna gatan kvar. Tanken var att stanna lite till men det är så mycket jag vill se och för att hinna det hade jag fått stanna 3 månader istället för 3 veckor. Det är otroliga avstånd till allting.

Jag flög till Chengdu vilket bara tog 2 timmar, men bestämde mig för att ta tåget tillbaka. En vacker resa som tog 28 timmar! Resan var som man läst i andra resedagböcker, en upplevelse i sig. Jag tog en hard-sleeper kupé. Som var helt ok. I kupén var det jag och fem kinesiska män. Som tur var har hade jag fått tipset att boka mellanbädden. Vilket var väldigt begåvat, men inte lätt i biljettluckan, eftersom där var mest plats. Det visade det sig också att alla använder de nedre bäddarna som avlastningsyta och sittplats. Mina medresenärer var inte heller några "lätta" passagerare. De rökade trots rökförbudet. Där fick jag tack och lov extrahjälp av tågvärdinnan som skällde ut dom på kinesiska. Sen spottades, fes och rapades det friskt i 28 timmar. Var får dom all luft och saliv i från? Det var iallafall ett glatt gäng och som nyfiket stirrade på allt jag företog mig. Tyvärr kunde ingen engelska så det blev inga långa konversationer. Det mest nödvändiga blev sagt med hjälp av kroppsspråk, papper och penna.

I Chengdu gjorde jag ett företagsbesök, såg pandorna, var på lokal opera och givetvis åt jag den goda Sichuanmaten. Kryddstark och god! En natt tillbringade jag i buddistklostret Wenshu. Klart en upplevelse men skulle nog gjorts på sommaren. Det var aningen kallt och dragigt. Men lugnt, vänligt och god vegetarisk mat. Chengdu är lite av en knutpunkt till som ska till Tibet. Blev sugen, men det är definitivt inte en resa man planerar över frukosten. Dessutom har det börjat komma snö på många ställen och min packning är inte riktigt anpassad för det.

Passade på att besöka Guangshou (Canton) på hemvägen från Chengdu. Strövade mest runt. Hann iallafall konstatera att det absolut är en stad värd att besöka under ett par dagar. Det är mycket att titta på och mycket shopping.

I natt tar jag flyget till Bangkok. Vet inte riktigt var jag ska åka sen. Borde bli Kambodja för att göra mitt sista jobb. Men just nu lockar lugn beach mest. Vi får se...

Hanoi och mat

Efter en vecka i Hanoi i väntan på mitt visum känns det skönt att äntligen vara i Kina. Hanoiveckan har till största delen bestått av dagsturer med mopedkillen Le och arbete. Le pratar bra engelska och vet allt som är värt att veta. Jag har sett nästan alla sevärdheter. Allt från The Water Puppets till Etnologiska museet och marknaderna. Och så har jag förstås ätit massor av god mat. Lotta du undrade om maten i Vietnam...

Vietnameserna själva äter i stort sätt bara sin nudelsoppa. Tre gånger om dagen och med olika ingredienser. Överallt längs gatorna sitter de på sina små plastmöbler och äter nudelsoppa. När det gäller matkulturen märks det att det varit/är ett fattigt folk. Allt ska tas tillvara och de vårdar sitt jordbruk som ett barn. De har verkligen otroliga grönsaker och frukter. Kan tro att det annars mest är hund och katt många förknippar med Vietnamesisk mat. Jag har onekligen sett många märkliga köttbitar. Eftersom jag inte är den stora köttätaren hemma, blir det inte mer av den varan här. Fördelen med att de är så bra på att ta tillvara och tillaga allt, är att man ser inte många läskiga djur. Det mesta finns i maten. Härom morgonen när jag satt nere i receptionen på mitt hotell och surfade, kom en jätteråtta springande över golvet. Hotellägaren jagade iväg den in i ett rum bakom köket. Den dagen tyckte jag det var en bra idé att äta en vegetarisk soppa...
Hot pot är också en typisk vietnamesisk maträtt. Påminner lite om vår fondu. Men istället för att doppa bara kött lägger man i allt i grytan. Som tillbehör är det sen olika kryddor, ris eller nudlar till. Riktigt gott.

Vietnamesisk mat är också en mix av många av deras grannländers mat. Krogarnas menyer har ofta både, vietnamesisk, kinesisk och thailändsk mat. Det är ingen risk att man behöver gå hungrig. I de större städerna finns också massor av västerländska restauranger. Dock ingen av de större hamburgerkedjorna. Vilket känns som en befrielse.

Kom till Kina i lördags eftermiddag. Vilken kulturchock! Från att ha varit mitt i ett kaos av bilar, mopeder, dofter/stank, hetta och ett myller av människor kom jag till precis det motsatta. Jag hamnade mitt i lyxen. Tack Pia om du läser detta! Som ni säkert förstår är jag inte ute på den kinesiska landsbygden. Jag är i Shenzhen som ligger vid Hongkong area, men på den kinesiska sidan. Här bor 10 milj människor och det är en av de rikaste ekonomiska zonerna i Kina. Det lilla jag har hunnit se av staden är att det affärer som gäller. Både att göra affärer och shopping. Mycket affärer med alla de stora märkena och män i svarta kostymer.

Stannar här i två nätter. Bor på lyxhotell där stor frukostbuffé är inkluderad så det kommer att bli svårt att slita sig... Kommer nog att förvara delar av mitt bagage här för att göra kortare turer i regionen. Kortare turer här är som att åka genom halva Sverige. Avstånden är nästan osannolika. De jag mött som åkt transibiriska järnvägen tyckte dock att avstånden kändes korta i Kina efter att ha åkt genom Ryssland. Allt är relativt.

Ta det lugnt på Hallowen och njut av den svenska hösten!

Halong Bay

Då var jag tillbaka i Hanoi igen efter att ha besökt en absolut sevärd turistfälla, Halong Bay. Otroligt vackra scenerier! Läste i en turistbok att det påminde om miljöerna i Jurrasic Park och jag måste hålla med. Klipporna och öarna står som gröna skulpturer i vattnet. Första dagen och natten tillbringade vi på en av de många träskeppen/båtarna. Vi var ett ganska trevligt gäng på ca 15 stycken resenärer. Mest backpackers förstås men även ett par Japanska affärsmän. På bussen när vi skulle presentera oss vem vi var och vilket land vi kom ifrån, sa den ena japanen. – Me Japanes, big samuraj and will protec you from all the pirats! Vilket förstås kändes tryggt i sydkinesiska sjön…

Det mesta av tiden gled runt bland öarna, paddlade kajak och badade. På kvällen satt vi på båtens övre trädäck, åt middag och pratade. Det var alldeles tyst och stjärnklart. Fick höra av ett par andra resenärer att det oftast är dimmigt och ganska blåsigt i Halong Bay, men vi hade verkligen tur.

Den andra dagen visade det sig att vi tre, jag , Sarah från Irland och Kristin från Australien, var de enda som bokat en natt till. När de andra åkte hem och vi tog båten ut till Cat ba Island. Väl där körde vi mitt in i djungeln för trekking. Vi trodde vi var på väg till hotellet och när bilen stannar och guiden säger till oss byta om för turen, står vi där i våra flipflops och tittar frågande på varandra. Byta om? Då visar det sig att det blivit fel i bokningen. Vi hade bokat tre dagar längs kusten och till havs och hon hade fått veta trekkingtur. Vi hade tyvärr inga trekkingskor med oss men det hade säkert varit en fantastisk tur. Vi försökte ta oss runt på ett par av stigarna men gav ganska snart upp. Efter allt regnande var stigarna rejält leriga och det var ett myller av blodiglar och myggor. Ingen miljö för flipflops och short med andra ord… Istället åkte vi tillbaka till hotellet, hyrde cyklar och tog en tur längs kusten. På kvällen tyckte guiden synd om oss och tog oss med till en bar där hon skulle fira sin födelsedag med några vänner. När vi kliver in genom dörren visar det sig att det så klart att det är en karaokebar. Vad passar då inte bättre än att alla går upp och sjunger en sång från sitt hemland för att fira födelsegrisen? Inte riktigt min favoritsyssla så jag gled snabbt som en vessla in på toaletten. Men ack, när jag kommer ut står de redo med mikrofonen och ABBA. Det var bara att bita ihop och göra det Inte riktigt en av mina mest lysande stunder…men en kanonkväll med mååånga skratt.

Sista dagen paddlande vi kajak i nationalparken och besökte The Floating Villages. Det skulle egentligen varit trekking den dagen också, men guiden tog oss på en specialtur. Tror vi hade tur att det blev en felbokning och att vi istället fick två lyxiga dagar för oss själva med egen guide.

Som det ser ut nu får jag nog tillbringa merparten av veckan i Hanoi. Den Kinesiska ambassaden jobbar inte på högvarv och mitt visum lär inte vara klart förrän torsdag em. Vilket innebär att jag innan dess inte kan boka någon tågbiljett till Kina. Eftersom jag då behöver jag mitt pass och visum. Men om allt går vägen tar jag nattåget på fredag. Alla platser i soft-class till torsdagsnattens tåg var slut. Väntar därför till fredagens nattåg.

Har förstått av mail och kommentarerna att det är ganska kallt där hemma nu. Fortsätter det så kan det kanske vara snö när jag kommer hem till jul…

Hanoi

Jag har nu landat i Hanoi. Flög från Nha Trang i morse. Dagen började inte helt lyckat. Fastnade i hissen på hotellet. Känns som jag är inne i ett stim just nu …Kolsvart och 35 grader men den enda tanken som fanns i huvudet var. – Bara jag kommer ut så att jag inte missar planet härifrån. Men det gick snabbt, även om minuterna innan jag såg hotellägarens glada ansikte, kändes långa. Inte lätt att backpacka som bekväm 41-åring.

Hanoi är vackrare än HCMC men nästan lika bullrig. Mitt hotell ligger lite i utkanten av Old Town och här är det lite lugnare. Tog första bästa hotell i närheten där airport-taxin stannade. Som de flesta andra hus här är det smalt och högt eftersom det är ganska trångbott. Jag bor på femte av sex våningar och det finns ett rum på varje våning. I arkitekturen ser man både fransmännens tidigare närvaro och närheten till Kina. Stora delar har varit sönderbombat och bitvis är Hanoi rejält lappat och lagat. Staden ligger längs Röda floden och taxichauffören berättade att amerikanarna hade en av broarna som går över floden som favoritmål för sina bombningar. Vietnameserna lagade bron i ett rasande tempo men lyckades inte få amerikanarna att sluta bomba den förrän de lät de amerikanska krigsfångarna göra jobbet.

Imorgon blir det lite shopping och sevärdheter. Ja Marie, det blir jobb också… På lördag åker jag, Sarah (irländskan) och en australiensiska som hon hittade i Hoi An, till en bergsby som heter Sa pa. Vi åker nattåget tillbaka till Hanoi och är framme måndag morgon. Bloggen kommer med andra ord att ligga tyst i helgen.

Eftersom jag inte hunnit ladda ner Hanoibilder blir det en bild fran en plats norr om Muie Ne...

Reskompis

Tänkte också passa på att introducera min reskompis. Som ni säkert vet brukar en del ha med en sig trädgårdstomte och fotografera på olika platser under resan. Eftersom jag reser själv och sällan vill bli fotograferad har TT bidragit med min reskompis. På bilden är han för övrigt fotograferad tillsammans med en vietnamesiskt ”Sebastian krabba” (som för övrigt nog är en kräfta). Han var dock lite blyg och ville inte bli fotograferad.

Nha Trang

Efter att ha en konstant lista på vad jag vill se och vart jag vill åka känns det bra att ha ett namn på "engångochaldrigmerlistan". Nha Trang. Blev tvungen att tillbringa två nätter här i väntan på mitt flyg till Hanoi. Kom när det var mörkt igår, läste fel på hotellnamnet. Kom till ett sunkigt hotell i ett tvivelaktigt kvarter. Tänkte so what, checkade in, satte upp mitt mosiktnät och somnade. Vaknade tidigt i morse, och såg rummet i dagsljus. Det såg ut som det stått som förebild till "A Bugs life". Dessutom var jag halvt uppäten av bedbugs (sängloppor). Bor i alla fall på ett kanonhotell nu. En mopedkille lockade mig med fritt Internet. Bra läge, stort rum, fräscht, bra personal och fritt intenet. På rummet! Betalar dessutom nästan 5 dollar mindre än för sunkhotellet.

Pratade med en vietnames på ett fik. Han menade att man rensat friskt i Nha Trang de senast två åren. Tänkte i mitt stilla sinne hur många krämare, prostituerade och tjuvar här då var? Stället får HCM att framstå som Bullerbyn. Nog gnällt… Har varit på en liten runda med mopedkillen. Det finns en vacker strand och många vackra öar utanför. Vilket också gör att här är många dykställen och backpackers som vill utforska vattenlivet.

Sista dagen i Muie Ne

Det har inte hänt mycket sedan sist men passar ändå på att skriva eftersom jag kommer att resa i morgon. Det är lite si och så med internetuppkopplingen så det är lika bra att passa på... Idag har jag gjort ett mindre jobb om kitesurfing. Intervjuade tre personer, en kille som designar brädor, en surfare och en instruktör/brädsäljare. Fick veta en del som jag inte hade en aning om. Tex att det är de rika ryssarnas nya nationalsport. Att du har nytta av att kunna segla och flyga drake. Och att det inte är en billig sport (fast det anade jag redan).

I morgon åker jag alltså vidare till Nha Trang för att ta flyg till Hanoi.

Ännu en solig dag i Muie Ne

Här bor jag! Antar att du TT känner igen dig?Muie Ne är verkligen perfekt för avkoppling! De som varit här för flera år sedan tycker att det blivit för stort. Men just nu är det perfekt för mig. Bra restauranger, inga supermarkets, familjärt, nära till allt, otroligt billigt och en låååång relativt folktom strand. Förutom Kitesurfarna till havs…

Dagarna bara flyter på. Som min irländska granne sa idag när jag tittade på klockan och sa att det var dags för middag. Yea, we have I busy life, haven´t we... Strand, mat, strand, mat, liiiite jobb, mat och läggdags. Ungefär så ser dagarna ut. Emellanåt blir jag lite rastlös...men jag ”tvingar” mig att fortsätta. I morgon ska jag bryta mönster och åka med den envisa mopedkillen utanför Hiep Hoa. Vi har gjort en deal att han ska visa mig the best of Muie Ne med omgivning för 3 dollar. Först ville han ha 5, men jag tyckte det var väl saftigt med tanke på att jag precis åkt 17 mil för 4 dollar. Jag tror vi båda blir nöjda till sist.

När det gäller mina planer att ta buss till Hanoi är de avblåsta. 32 timmar på buss känns inte lockande. Om det funkar med flygtiderna tar jag buss till Nha Trang på tisdag och flyg därifrån på tors. Har sen bestämt med min irländska granne att vi ska ses i Hanoi på fredag för att beta av Halong Bay tillsammans. Hon ska till Hoi An först, men jag känner mig ganska nöjd efter att jag och TT var där i 4 dagar i vintras.

Läste lite Landskronanyheter idag. Kulturnatten var en succé och man fick scrolla ganska långt ner för att se menyknappen Brott på HD. Alltid något…

Vägen eller målet?

Fragan ar om det malet eller vagen som ar det viktiga. Ar det vagen har jag totalfloppat! Pa planet till London...ett glas vatten sen somnade jag. Vaknade pa Heathrow. At lite mat, gick en runda och somnade vid gaten. Gick pa Hongkongplanet och hor och hapna at middag och sag en film. Rum 1408 som for ovrigt var helt ok. Sov sedan till en timme innan landning. At frukost och gick av. Precis utanfor gaten var dar en relaxlounge. Passade pa att vila lite. Somnade och vaknade 4 timmar senare. Tur jag hade gott om tid! Sen gjorde jag min plikt som en god turist. At hamburgare, handlade annu en snokula och loste suduko.

Val framme i Ho chi minh checkade jag in pa Duna och gick ner pa 333 och tog en Tigerol. Dar borjade jag prata med en man fran Korea. Inledningsfrasen var...-Kommer du fran samma land som Annika Sorenstam? Ja vad sager man... Jag fick iallafall en massa bra tips infor Kambodjaturen. Bland annat att ta bat istallet for buss.
Igar irrade jag runt i Saigon for att ordna upp en massa praktiska saker. Dagen avslutades med ett sanslost ovader! Inte kul att bo pa 5 vaningen nar blixpilarna star som spjut i backen. Nar strommen gick bestamde jag mig for att satta mig i receptionen. I morse nar jag skulle ta bussen till Muie Ne var jag glad att jag inte bodde pa forsta vaningen. Mycket vatten var det! Trodde jag skulle bli tvungen att ta bat ut ur Saigon.

Har iallafall landat i Muie Ne och checkat in i rummet ovanfor dar jag och TT bode i feb. Solen skiner, livet leker och jag har last ut min forsta bok.